Nasarenasaren
Är man korsordskonstruktör så är man. (Jag är det till yrket, nämligen.) Det här är min kompis – eller åtminstone tillfällige bekante – Silvestre. Han säljer Jesusar på kors. Nasar nasaréer… ”Som om jag skulle gå runt med en hängd gubbe i en snara” kunde jag inte låta bli att retas. ”Fint!” Han var inte så överdrivet kristen att han tog illa upp. Bara business, menade han.
Men han tyckte gott att jag kunde betala 2 dollar för bilden jag tagit av honom. ”Dollar, vad är det?” gick jag på, ”jag är ingen yankee!”
Det slutade med att jag igår när jag tog en andra sväng på nöjesparken där bilden är tagen hejdades av ett rop: ”Sueco!” Det var Silvestre från häromkvällen som ropade mig till sig. Det hade börjat regna, han satt och tryckte i en kärra. Påminde mig om att jag – enligt honom – var skyldig honom fem kronor. Mest på skoj, jag lovar. Några pengar ska han inte få, men väl en utskrift av sitt porträtt. Silvestre. /Mooseeyes
Mooseeyes på svenska 
Verkar vara en vän vän, han vill väl väl trots sina pengaanspråk!
Just vad jag också kände. Han har snälla ögon, då gör det inget att det sitter en hel rävfarm bakom öronen. /M
Jag printade ut en bild och lyckades hitta honom i vimlet igen. Han blev storligen förvånad kan jag säga. 🙂 /M