Tabata
Jag befinner mig på kortsemester med killarna – en fyra- och en sjuåring – i Chiapas, Mexikos sydligaste provins. Fokus ligger på helt andra saker än fotografi, men jösses vad med bra bilder jag ser i vartenda gathörn… Men det är inte så lätt att ta dem! Det här är folk som är utleda på fotograferande och exotiserande turister och gömmer sig så fort en kamera kommer fram. Alternativt kräver betalt för att ställa upp på bild. Jag säger inget om någondera reaktionen, jag skulle göra samma sak tio gånger om tror jag. Det hindrar inte att jag gärna skulle vilja komma åt att plåta, och jag inbillar mig att jag gör det med andra förtecken än de allra flesta. Men här låter jag kameran nästan helt och hållet vara. Innan man hunnit etablera ett förhållande och ett förtroende – som dessutom måste hållas på ena eller andra sättet – går det inte för sig att plåta, tycker jag.
Tabata fick jag dock lova att plåta. Det var efter att vi och våra barn umgåtts en god stund i det hörn av torget där hon sålde jordnötter, och vi helt enkelt blivit goda vänner. Jag hade inte för avsikt att plåta henne och gick därifrån utan några bilder, men så kom jag på att jag faktiskt ville ha en bild för minnet. Gick tillbaks och frågade om lov, och fick det. /Mooseeyes
Mooseeyes på svenska 
En fin bild…hon ser så ödmjuk ut. Det har du fångat väldigt bra Och hon ser verkligen mexikansk ut, nästan indiansk. Kul med dina bilder. Hoppas du och dina små har en fin semestertripp. Kram/Maggan
🙂
Tack Maggan. Ja nu har det gått några dar och stunden har blivit ett fint minne att se tillbaka på. Visst är hon indiansk! I Chiapas har de flesta spanska som andraspråk. Men förstaspråken är många, säkert ett dussin sinsemellan rätt olika indianspråk. Minns nu inte vad Tabatas folkgrupp heter, men hon var på besök i höglandet från ett lite lägre liggande jordnötsdistrikt. Sålde jordnöter, nämligen.
Sen blev det inte så mycket fler bilder, men vänta tills jag kommer tillbaks till Chiapas, utan ungar… 😉 /Mattias
Riktigt stiligt porträtt!
Och ett fint möte. En bild värd att vänta på. Skäms alla turister som plåtar runt utan att fråga sig vad lokalbefolkningen tycker om det. Deltog i en mayaceremoni häromdagen. Helt oplanerat, men jag fick lov att vara med. Medan ett flertal av turisterna – en dansk familj bland annat – gjorde bort sig genom att plåta, och på nära håll, utan att fråga om lov. Ska det vara så svårt att känna sig fram, när fotografering går för sig och när det inte gör det?